Obehagligt

Det mest obehagliga som finns är att svimma tycker jag. Att tappa kontrollen över sig själv och sin egen kropp. Det hände mig idag, inne på Subway av alla ställen i världen. Det började med att jag slog i mitt knä rätt rejält hemma hos mig, i sänggaveln, och eftersom att jag väldigt ofta får svimningskänsla när jag gör illa mig (fråga mig inte varför?!) så var jag tvungen att lägga mig på sängen, men det gick över ganska snabbt. Lite senare skulle jag och Lovisa gå till Subway för att käka lunch, och då precis när jag står och beställer min macka så råkade jag köra in samma knä i disken, och det gjorde riktigt ont. Så jag känner hur jag försvinner mer och mer, och hur jag börjar gå bakåt fast jag inte vill, precis som att jag inte kan styra min kropp, och sen blir det svart. Hör långt in i huvudet att människor (bl.a. Lovisa) ropar. Och några sekunder senare vaknar jag upp på golvet och förstår knappt vad som hänt. Tjejen som jobbade på subway gav mig vatten, frågade hur jag mådde osv och hjälpte mig upp. Tusen tack.
 
Fick höra sen att jag tydligen legat med uppspärrade ögon och skakat. Så imorgon blir det att gå till läkaren och kolla blodtrycket och se om dom vet vad det är. Har svimmat så himla mycket nu under senaste året, så jag börjar misstänka att det kan vara något fel. Usch obehagligt. Har kännt mig helt groggy resten av dagen också, men det gör man väl ... Nä nu ska jag försöka sova. Godnatt på er, puss.
 
 

Kommentera här: